Det svenska vallonölet

I 400 år har vallonöl bryggts i Sverige. Om vallonerna i Sverige har åtskilligt forskats och skrivits, men om det vallonska ölet är inte mycket känt. Det är en idag nästan bortglömd tradition. Den här webbplatsen vill lyfta fram vad som ändå finns dokumenterat i källor som idag inte är så lättåtkomliga.

Vid många av de bruk som grundades eller togs över av vallonska bruksägare bryggdes i gamla tider gammalt öl till herrskapsfamiljerna. Smeder och andra som arbetade vid bruket fick öl, som bryggdes och dracks upp som färsköl utan lagring. Speciellt traditionerna kring midsommaröl är omtalade.

Det gamla ölet har fått sitt namn av att det bryggdes och lagrades på ekfat upp till flera år och därefter också kunde tappas på flaska för ytterligare förvaring. Det ölet kan bli gammalt. Om innehållet i fat och flaska inte kommer i kontakt med luftens syre och därigenom förstörs kan det bli mycket gammalt, därav benämningen “hundraårigt öl”. Georg Gedda, i den tredje generationen efter 1850 som ansvarade för ett fat hundraårigt öl, skriver i ett privat brev 1968 att han har sparat en flaska av den Geddska brygden från 1937 “för framtida jämförelse”.

Genom den speciella metoden att behålla en del av fatens gamla innehåll när brygden tappas på flaska och fatet fylls på nytt (för lagring till nästa avtappningstillfälle) så bevaras en öljäststam i fatet, likt en surdeg vid bakning. Den öljästflora som finns i fatet kan bevaras i hundratals år om den inte skadas.

År 1806 gjordes den första brygden av den gamla vallonölsbrygd som nu fyllt mer än 200 år, ett fat som sedan 1860 vårdats av familjen Gedda. Före det fanns det hos familjen Fredrik af Klercker. Denne överlämnade fatet till sin kollega och vän Gude Adolf Gedda. Enligt en version, nedtecknad av barnbarnet Georg Gedda på 1950-talet, skedde det i slutet av 1840-talet såsom en gengåva  för en väntjänst. Enligt en annan version, förmedlad av Georgs bror Gude Gedda, skulle överlämnandet ha skett 1860, när Fredrik af Klercker befordrades och flyttade till Stockholm.

Dess första ursprung kan vi bara gissa oss till, till följd av att det saknas skriftliga källor från tiden före 1860. Men sedan dess har brygden tagits om hand av släkten Gedda, nu med den fjärde och femte generationen aktiva i omvårdnaden av ölfatet.

Trots efterforskningar har inte några andra brygder av den 400-åriga vallonölstraditionen kunnat spåras upp. Som den sista resten är den här 200-åriga ölhistorien väl värd att dokumentera.

Det är inte klart varifrån i det nuvarande Belgien eller norra Frankrike det vallonöl som bevarats i Sverige härstammar. De hitförda brygderna kan stamma från olika områden. Historiska källor ger namn på en del bryggare från det dåtida Vallonien, men deras specifika hemvist där är inte känd.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *