Öl är en kulturdryck med en lång historia. Konsten att brygga öl är känd sedan före de gamla egyptierna. I Europa fanns på tidig medeltid en omfattande bryggerinäring i de länder där kornet är lättodlat, dvs norr om Alperna; från de Brittiska öarna till Östeuropa.
Mest kända för sin ölkultur är idag Belgien, Tyskland och Tjeckien. Här vårdas gamla traditioner, kvalitetsöl och bryggning i relativ småskalighet. Annars är det ju lätt för var och en att konstatera vilken global storskalighet som gäller i ölbranschen idag. Några få jätteföretag brygger i stort sett samma slags ljusa pilsneröl i väldiga kvantiteter, där försäljningsframgångarna beror av lågt pris och massiv marknadsföring.
Allt fler ölentusiaster i Sverige, Norden, Europa och Nordamerika återupptäcker äldre tiders mångfald och variation av öl, både som smakupplevelse och som hobby. Antalet bryggeripubar och restauranger med stort utbud av öl – och kunskap om vad som är kvalitet hos ölet – ökar.
Den här utvecklingen fick sitt kraftigaste genomslag i USA i början av 1980-talet. Där upplevde ölvännerna de stora öljättarnas utarmning av drycken. Ölvänner tog sig till de ställen i Europa där gamla traditioner ännu fanns kvar och återvände med kunskap om hur man brygger öl med kvalitet. Det finns hundratals amerikanska mikrobryggerier, främst på Västkusten från Norra Kalifornien till delstaten Washington. En speciell festival – Festival of Wood and Barrel-Aged Beers, FoBAB – har startats just för öl som lagrats på ekfat.
Det är inte bara belgiska bryggare som använt och använder sig av den lagringstekniken. För det hundraåriga vallonölet i Sverige är ekfat det traditionella lagringssättet.
Också i Europa har i flera länder rörelser kommit igång för att bevara ölets mångfald och traditionella kvaliteter. I England startade CAMRA 1971 för att bevara alen, det traditionella engelska ölet med sin lokala förankring. I Sverige bildades Ölfrämjandet 1985 för att verka för ett bättre ölutbud på Systembolaget och restauranger och pubar. För den som vill brygga själva finns Svenska hembryggarföreningen sedan 1994.
I Danmark, som blivit känt för sina två stora bryggerier (idag delar av samma globala jättebryggeri), har Danske Ølentusiaster sedan bildandet 1998 fått tiotusentals medlemmar i många lokalföreningar. Ölentusiasterna värnar om bra öl efter att ha tröttnat på det utslätade ölet från jättebryggerierna.
Glädjande nog har den återupptäckten av ölets mångfald och kvalitet haft effekt. Den som jämför Systembolaget ölkatalog av idag med innehållet för 10-15 år sedan kan notera en kraftig ökning av sortimentet, av specialöl från traditionella bryggerier i Europa och nystartade bryggerier i Sverige, USA och andra länder. Antalet svenska mikrobryggerier har exploderat och marknaden för dyrare kvalitetsöl växer stadigt. Den lokala och regionala anknytningen är stark. De flesta är startade av skickliga hembryggare.
I den här internationella rörelsen för att återuppliva kvalitet och mångfald i ölutbudet har också gamla brygder blivit intressanta. En del bryggare återskapar öl som bryggs med speciella ingredienser, eller bryggs och lagras med äldre metoder.
Det land i världen som är mest känt för sin varierande ölkultur är Belgien, där mängden ölkulturer alltjämt är imponerande stor.
Från Belgien kom med vallonerna till Sverige i början på 1600-talet en öltunna som här kommit att kallas gammalt öl, vallonöl eller hundraårigt öl.